Genmutationer som ökar cancerrisk

All cancer orsakas av att generna i arvsmassan förändrats och inte fungerar som de ska i den cell där cancern uppstår.
miljöfaktorer som t.ex. rökning och radioaktiv strålning kan orsaka förändringar, men det finns även förändringar som följt med i arvet från föräldrarna och som kan öka risken för cancersjukdom.

I mellan fem och tio procent av alla cancerinsjuknanden finns en familjehistoria förenlig med en starkt ökad ärftlig risk på grund av en genförändring, mutation. I ytterligare bortåt en fjärdedel av all cancer har ärftliga faktorer visats ha en bidragande men inte avgörande betydelse.

I laboratorier världen över pågår ett intensivt sökande efter mutationer (förändrade gener) som kan orsaka ärftlig cancer. Flera har identifierats, men många återstår att hitta. Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga former av den finns. Oftast är ärftligheten dominant vilket innebär att det räcker med att få den muterade genen från en förälder, eftersom den förändrade genens uttryck dominerar över genkopian från den andra föräldern.

Att ha den förändrade genen i sitt DNA betyder inte att sjukdomen med säkerhet kommer att bryta ut, enbart att risken för den är förhöjd.
Olika cancertyper är kopplade till olika gener och genförändringar. Risken för att utveckla cancer varierar mellan olika genförändringar.
Ofta handlar det om en kombination av arv och miljö, d.v.s. om man har den ökade genetiska risken så är man mer känslig för påverkan av miljöfaktorer för den aktuella sjukdomen.

Hittills har mutationer hittats i fler än femtio olika gener som kan orsaka ärftlig cancer. De cancersjukdomar där ärftliga former är vanligast är malignt melanom, bröst-, tjock- och ändtarms- och prostatacancer, samt gynekologisk cancer (med undantag av livmoderhalscancer som är kopplad till en lokal virusinfektion med humant papillomvirus, HPV).

Familjära kopplingar mellan olika tumörformer kan finnas, till exempel mellan bröst- och äggstockscancer och mellan tjocktarms- och livmoderkroppscancer.

Dessa finns då i samma släktgren. Till detta kommer flera ärftliga former av sällsynta cancersjukdomar som speciella typer av njur- och hudcancer samt cancer i vissa hormonproducerande organ.

Nyare forskning har lett till ökad kunskap om genetiska skillnader mellan individer, så kallade polymorfier som var för sig ger en liten påverkan på risken att drabbas av cancer. De kan vara både skyddande och riskökande. Vissa kombinationer av sådana polymorfier ökar den statistiska risken för att utveckla en viss cancerform.

Det kan dock vara svårt att värdera risken för en enskild person eftersom det säkert finns fler ännu oupptäckta polymorfier och att de dessutom med all säkerhet också samvarierar med olika omgivnings- eller miljöfaktorer.

Riskerna beräknas på grupper om individer, populationer och kan än inte med säkerhet brytas ned till att användas för riskvärdering av enskilda individer. Av denna anledning används inte denna kunskap rutinmässigt i hälso- och sjukvården.

För att stark misstanke om ärftlig cancer ska föreligga:

ska flera nära släktingar, i minst två generationer på samma sida av släkten ha eller ha haft samma form av cancersjukdom
någon/några ha diagnostiserats i yngre ålder än vad som är vanligt för cancerformen
olika cancerformer som är kopplade till varandra finnas i samma släkt, till exempel bröst- och äggstockscancer eller tjocktarms- och kvinnlig underlivscancer.

Olika cancerformer som setts ha en stark genetisk komponent är t.ex. bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer, malignt melanom och prostatacancer.

Utredning om ärftlighet

Utredningen börjar oftast med en familjeutredning där patienten får redogöra för cancersjuklighet i sin släkt, vilka släktingar som har eller har haft cancer och vid vilken ålder de har insjuknat.

Informationen sammanställs i ett släktträd, för att sedan kunna bedöma om det finns någon ansamling av tumörsjukdom som är förenlig med ärftlig cancer och för att bedöma sannolikheten att det finns en mutation i någon gen som skulle kunna undersökas.

Detta kan ta tid då mottagningen först ska gå genom den information du lämnat och sedan genom dig få kontakt med de släktingar vars tumörsjukdomar kan ha betydelse för ärftlighetsbedömningen för att få ett informerat samtycke att kontrollera diagnosen. Detta kan ta flera månader.

Släkthistorien ligger till grund för bedömningen av den sökandes egen cancerrisk och vilka förebyggande åtgärder som kan bli aktuella om inte gentestning är aktuellt. Till hjälp för bedömningen finns också specifika dataprogram baserade på epidemiologisk forskning.

För att kunna genomföra en gentestning krävs ett blodprov från den som undersöks för att se om denne har haft eller har cancersjukdomen ifråga. Om den som söker inte själv har eller har haft någon cancersjukdom så kan en släkting som har eller har haft den aktuella cancersjukdomen lämna blodprov för utredningen. Analysen av blodprovet kan ta flera månader i anspråk.

Om man finner en mutation i en gen som är sjukdomsorsakande, kan gentestet för denna specifika förändring erbjudas till övriga medlemmar i släkten. Informationen om utredningsresultatet till familjemedlemmar måste lämnas av den person som undersökts eller initierat utredningen.

Genom förebyggande operationer minskar risken betydligt för att insjukna, men naturligtvis inte risken för att överlämna den muterade genen till sina barn. Det är därför viktigt att barnen får information om att det finns en genförändring i familjen så att de själva i vuxen ålder kan ta ställning till om de vill testas.

Man testar inte barn på föräldrarnas begäran om det inte är så att ett kontrollprogram bör påbörjas innan barnet är myndigt. Enda undantaget är om sjukdomen kan förväntas debutera före 18 års ålder och kontrollprogram ska påbörjas innan barnet är myndigt.

Genanalys vid ärftlig cancer

Vid en onkogenetisk mottagning kan man undersöka om en cancer är ärftlig eller inte, och vilka i familjen som i så fall har ärvt de anlagen.
De flesta som utreds gör det för att hitta ärftlighet för bröstcancer, äggstockscancer och cancer i tjocktarmen eller ändtarmen.

Utredningen börjar med att genetiska vägledare ritar upp ett släktträd. Man ritar in vilka som haft cancer och vilken sort. Visar släktträdet att det skulle kunna vara en ärftlig cancer, kan man gå vidare med en genanalys.

Genanalysen görs på den personen som har cancer. Om man hittar en mutation hos den personen, kan man gå vidare och testa de som är friska. Då kan man se om de har ärvt samma anlag.

Ett anlag för ärftlig cancer innebär att man har en ökad risk att drabbas av en speciell sorts cancer. Vet man om detta kan man få extra undersökningar enligt kontrollprogram.

Variation i gener avgör hur många smaker vi känner

Tungan är täckt av papiller som finns i fyra olika former. En av formerna kan inte känna smak över huvudtaget, medans de andra innehåller flera hundra olika smaklökar som gör att vi kan känna smakerna sött, salt, surt, beskt och umami.

Men hur väl vi uppfattar dessa smaker beror på vår genetiska uppsättning. Variationen härrör från ett par mutationer i nyckelgener för tungan. Den första är TAS2R38 som kodar för receptorer för bitter smak, d.v.s. receptorer som fångar upp bitter smak och skickar signalerna till hjärnan. Den andra, gustin, kodar för ett enzym som finns i munnen.

Beroende på variationer i dessa gener så är vissa av oss ”supersmakare” som har fler receptorer för vissa bittra föreningar och därmed ett bättre smaksinne och andra personer känner inte bittra smaker överhuvudtaget. Medans de flesta av oss är någonstans däremellan.

Förutom att göra ett gentest kan man smaka på pappersremsa täckt av en kemisk förening som heter n-Prophylthiouracil (PROP). För en supersmakare kommer remsan smaka oerhört bittert, men för en ickesmakare kommer den inte smaka någonting alls.

Genmutationen som ger sju år längre liv

En Amishfamilj i USA har visat sig ha en mutation som gör att de lever i genomsnitt sju år längre. Orsaken till ökningen verkar vara att mutationen gör att vilande celler rensas ut mer effektivt ur kroppen.

Mutationen som upptäcks påverkar genen PAI-1, som påverkar regleringen av vilande celler. Dessa celler blir fler med ökande ålder och släpper ut skadliga, inflammatoriska ämnen i kroppen.

Dock tror man att det går att uppnå liknande effekter med relativt enkla livsstilsförändringar som måttlig motion och begränsat kaloriintag.