Kategori: genanalys

Jennie Axengren är kortväxt och har artros med ledvärk och en rad andra problem. Hon fick i vuxen ålder veta att hon har en mycket sällsynt mutation i en enda gen som har med skelettets tillväxt att göra.

Mutationen upptäcktes efter att hela hennes arvsmassa hade analyserats på Karolinska Institutet i Stockholm.

När Jennie föddes fanns det ingen som visste något om det syndrom som ledde till att hon blev kortväxt. Det fanns såvitt känt inte tidigare i släkten. Hennes mamma är 1,65 och hennes pappa 1,94. Hon var åtta år när hon fick diagnosen skelettdysplasi, en paraplybenämning för skelettuvecklingsrubbningar som orsakas av flera olika diagnoser och som i hennes fall ledde till att hon inte växte som hon skulle och hade mjukare brosk.

Svaret på den gåtan kom först efter att hennes son Erik föddes.
Läkarna de träffade genom åren var dock försiktiga och sa att de ville vänta till pojken var i skolåldern innan de slog fast att han hade samma diagnos som sin mamma. När Erik var fyra år fick han dock träffa experter på skelettdysplasiteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.

En genetiker som de träffade där skulle resa till Boston för att forska och fick då tid och möjlighet att forska mer i familjens DNA. Under forskningen hittade man en avvikelse i Jennies och Eriks microDNA. Samma syndrom har man senare bara hittat hos en kvinna i Israel.

Kortväxtheten och artrosen beror på en mycket sällsynt mutation i en enda gen som har med skelettets tillväxt att göra.

Nu vet hennes läkare och alla andra vad hennes problem beror på och kan lättare bedöma vad hon kan behöva för hjälp.

En halv miljon svenskar antas ha någon form av sällsynt diagnos som är kopplad till deras gener.

Fler och fler så kallade sällsynta diagnoser kan upptäckas idag med genanalys. Många medfödda sjukdomar beror på ett fel i någon enstaka gen, och en halv miljon svenskar beräknas ha en sådan sjukdom.

Diagnoserna kan handla om t.ex. missbildningar, kortväxthet, utvecklingsstörningar, muskelförsvagning och många andra mycket allvarliga tillstånd. En del patienter, men långt ifrån alla, kan få specialbehandling med skräddarsydda läkemedel efter en genetisk analys. Men även om alla inte får det kan det ändå vara värdefullt att få en diagnos. Att få veta exakt vad den ovanliga sjukdomen beror på.

DNA byggs upp av baspar bestående av Adenin (A), Cytosin (C), Guanin (G) och Tymin (T). Det mänskliga genomet byggs upp av tre miljarder baspar som utgör våra ca 20 000 gener.

Skillnaden mellan människor är ofta väldigt liten. T.ex. så är det bara förändringen i ett enda baspar (ett T som bytts ut till ett C) i en enda gen som gör att östasiater har tjockare hårstrån.

På samma sätt är det förändring i ett enda baspar (ett G som bytts ut mot ett A) i en enda gen (SLC24A5) som gör att européer har fått sin ljusa hy.

Det är visserligen flera gener som samverkar för att avgöra en persons hudfärg och olika grupper av människor kan ha mängder av kombinationer av förändringar som ger deras unika hudfärg som naturligtvis också påverkas av miljön, och framförallt då exponering för solljus.

Mutationen från ett G till ett A i genen SLC24A5 verkar ha uppstått i mellanöstern för ca 8000 år sedan och sedan har personer med denna genotyp utvandrat både till europa men även återvänt till afrika vilket gör att det finns mörkhyade östafrikaner som har mutationen A istället för G i genen SLC24A5.

Läs mer

Vid prostatacancer anses en stor del av fallen ha en ärftlig komponent. Sökandet efter förändrade gener bakom prostatacancer har varit intensivt under många år och flera förändrade gener har identifierats. Dock har ingen enskild gen hittats som ger avsevärt ökad risk.

Svenska forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med andra forskargrupper dock funnit många olika gener där polymorfier leder till en ökad risk för prostatacancer.

Forskarna hoppas att undersökning av den specifika kombinationen av dessa polymorfier hos en enskild person framöver ska kunna användas för att förutsäga personens risk för prostatacancer. Det finns nu ett test tillgängligt som kombinerar genundersökningen med PSA-test och som anses kunna ge bättre vägledning om ett förhöjt PSA-test är förenat med prostatacancer.

Rekommendationen är att män som har två eller flera nära släktingar med prostatacancer bör kontrollera sig genom PSA-provtagning från cirka fem år före första fallet i familjen eller från 50 års ålder.

SSRI-preparat kan vara verksamma mot depression, men det är inte alltid de har effekt. Att SSRI-preprarat ibland inte fungerar mot depression kan bero på genvariationer hos patienterna. En studie gjord vid Karolinska Institutet, tillsammans med forskare vid Diakonhemmets Sjukhus i Oslo och som publicerats i The American Journal of Psychiatry visar att variationer i den gen som kodar för enzymet CYP2C19 gör att en del patienter får för höga och andra för låga nivåer av SSRI-läkemedlet escitalopram för optimal effekt.
I studien ingick 2 087 personer och ca en tredjedel av patienterna  fick antingen för höga eller för låga nivåer av läkemedlet.

Det har länge varit känt att den del patienter inte svarar så bra på medicinen
escitalopram, medan andra får biverkningar som gör att de slutar ta läkemedlet.

För att kunna individualisera läkemedelsbehandlingen bättre försöker forskare hitta genetiska biomarkörer som kan identifiera hur väl medicinen fungerar på olika individer. I en ny studie har forskare upptäckt att de som har en variant av genen som ger ökat uttryck av det enzym som omsätter escitalopram i levern (CYP2C19), får för låga escitalopramnivåer i blodet för att det ska ha effekt på depressionen, medan personer med defekt CYP2C19-gen får för höga läkemedelsnivåer. 

Eftersom CYP2C19 medverkar i nedbrytningen av många olika SSRI-preparat är fynden också applicerbara på andra typer av antidepressiva läkemedel.

Forskarna fann att  ca 30 procent av patienterna med genvarianter som åstadkom för hög eller för låg nivå av enzymet slutar behandlingen med escitalopram och övergår till andra preparat inom ett år. Endast 10-12 procent av patienter med den vanliga genotypen bytte medicin.

Studien har finansierats med medel från Hjärnfonden, Vetenskapsrådet och Horisont 2020 (EU:s ramprogram för forskning och innovation). 

Källa: ”Impact of CYP2C19 Genotype on Escitalopram Exposure and Therapeutic Failure: A Retrospective Study Based on 2,087 Patients”
Marin M. Jukic, Tore Haslemo, Espen Molden, Magnus Ingelman-Sundberg
The American Journal of Psychiatry, online 12 januari 2018, doi: 10.1176/appi.ajp.2017.17050550