Variation i gener avgör hur många smaker vi känner

Tungan är täckt av papiller som finns i fyra olika former. En av formerna kan inte känna smak över huvudtaget, medans de andra innehåller flera hundra olika smaklökar som gör att vi kan känna smakerna sött, salt, surt, beskt och umami.

Men hur väl vi uppfattar dessa smaker beror på vår genetiska uppsättning. Variationen härrör från ett par mutationer i nyckelgener för tungan. Den första är TAS2R38 som kodar för receptorer för bitter smak, d.v.s. receptorer som fångar upp bitter smak och skickar signalerna till hjärnan. Den andra, gustin, kodar för ett enzym som finns i munnen.

Beroende på variationer i dessa gener så är vissa av oss “supersmakare” som har fler receptorer för vissa bittra föreningar och därmed ett bättre smaksinne och andra personer känner inte bittra smaker överhuvudtaget. Medans de flesta av oss är någonstans däremellan.

Förutom att göra ett gentest kan man smaka på pappersremsa täckt av en kemisk förening som heter n-Prophylthiouracil (PROP). För en supersmakare kommer remsan smaka oerhört bittert, men för en ickesmakare kommer den inte smaka någonting alls.

ACTN3 genen som påverkar vår sprintförmåga

Musklernas konstruktion och funktion beror på ett antal gener, men speciellt en, ACTN3 har stor betydelse.
Genen ACTN3 kodar för ett protein, alpha-aktinin-3 som har betydelse för sammandragningen av typ2-muskelfibrer, även kallade snabba muskelfibrer och som används vid explosiva kraftutbrott, t.ex. sprint. De är starka och kraftfulla men blir trötta fort.

Omkring en femtedel av människorna i Europa och Asien har nonsensmutationer, delvis genom ACTN3-genen som innebär att proteinet alpha-aktinin-3 blir kortare. De har har alltså en brist på alfa-aktinin-3 vilket påverkar hur väl kraften överförs genom musklerna och hur typ 2 fibrerna svarar på träning och de kan därmed sällan nå upp till sprint-eliten oavsett hur mycket de tränar.

Ett femtiotal gener som är kopplade till intelligens funna

Ett nederländskt arbetslag som studerade genprofiler och resultat från iq-test hittade år 2017 sammanlagt 52 gener som är kopplade till intelligensens biologiska mekanismer. Generna är inblandade i cellutveckling, synapsbildning, axonkontroll och nervdifferentiering och uttrycks huvudsakligen i hjärnvävnadens celler.

Genmutationen som ger sju år längre liv

En Amishfamilj i USA har visat sig ha en mutation som gör att de lever i genomsnitt sju år längre. Orsaken till ökningen verkar vara att mutationen gör att vilande celler rensas ut mer effektivt ur kroppen.

Mutationen som upptäcks påverkar genen PAI-1, som påverkar regleringen av vilande celler. Dessa celler blir fler med ökande ålder och släpper ut skadliga, inflammatoriska ämnen i kroppen.

Dock tror man att det går att uppnå liknande effekter med relativt enkla livsstilsförändringar som måttlig motion och begränsat kaloriintag.